Arkiv | juni, 2011

Wowschiki

27 Jun

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det semester och nu är det tänkt att jag ska ta tag i det här på allvar. Låt mig bara luta mig tillbaka en stund till. Det behövs. Lite har jag ändå åstadkommit för att det här projektet ska bli lite mer verklighet än det varit hittills. Jag har schysta visitkort på gång och idag har jag köpt en liten bärbar dator. Den datorn är nödvändig eftersom jag inte kommer fixa att sitta vid min stationära hemma och skriva. Nej, det ska skrivas lite här, lite där. I Sverige och Finland. Hemma och borta. På kaféer, bibliotek, i sängen, i soffan, på balkongen, i gräset. Kanske till och med i snön.

I och med datorköpet uttrycktes min nojiga sida. När den väl låg i sin plomberade förpackning på min pakethållare fick jag för mig att batteriet kanske inte fanns i lådan. Först försökte jag övertala mig själv om att det så klart fanns där och att jag var löjlig. Men ju fler steg jag tog med min cykel desto säkrare blev jag. Batteriet finns inte i lådan, jag kommer öppna den och sedan kommer jag inte få något batteri eftersom jag har slitit upp plomberingen. Det här datorköpet blir ett fiasko. Fiasko!

Sedan blev det lite av ett ståhej. För att göra en lång historia kort. Min cykel står nu borta vid Stureplan och batteriet finns precis där som det ska finnas. I sin förpackning med tillhörande dator. Där som det hela tiden har funnits. Nu ska jag bara sova en natt på saken och sedan ska jag öppna den plomberade lådan i morgon bitti.

Någon tänker säkert att ”Herregud nu har hon en dator och snart visitkort enkom för det här projektet som hon inte ens har kommit igång med. Pengar från Kulturfonden till på köpet. Än har hon inte bevisat något men ändå växlar hon upp och accelererar.” Ja, det gör jag. När de där tankarna kommer till mig, då säger jag lugn, bara lugn, inget farligt kan hända. Ingenting farligt alls. Det enda som kan hända är att olika former av situationer uppstår. Möjligtvis knepiga och på gränsen till kaotiska. Lite som mannen i Tove Janssons ena bok som kommer ensam till en tom flygplats mitt i natten utan att veta vart han ska ta vägen.

Charmigt

7 Jun

I dag jobbar jag med lite småplock som är kvar för att kunna sätta ettornas slutbetyg. Ett smakprov på hur elever kan charma mig och få mig att le då jag jobbar under klarblå himmel ser ni nedan.

Jag vet att vår store ledare Anna inte ville att vi bara skulle ha fakta från teh interwebz.

Nu kanske någon tänker att det där leder till favoriserande och onödigt högt betyg men nej det leder främst till goda relationer, vilket förstås underlättar lärandesituationen. Med betygskriterier och matriser undviker man lättare felbedömningar och fel betyg.

På gång

3 Jun

Nee-ej. Himlen är så blå just nu att den bländar mig mer än solen. Jag sitter på min balkong i gassande sol och våldjobbar. Så här går det till. Jag tar ett djupt andetag, håller andan, läser, bedömer, fyller i en bedömningsmatris, skriver några ord, antecknar ett betyg. Andas ut. Andas in igen, håller andan, läser, bedömer, grubblar kanske lite extra, fyller i en matris, skriver några ord. Antecknar ett betyg. Blir helt slut! Två texter kvar nu.

Tur att mina elever är finurliga och inser vikten vid att skriva underhållande så att deras arma lärare kan få dra på mungiporna och känna sig nöjd en dag som denna.

Om två veckor arbetar jag min sista dag för den här säsongen. Då ska jag vila, vila, vila och sedan, sedan har jag förhoppningsvis energi att övertyga folk om att de ska leta i sina byrålådor, vindsförråd och andra skrymslen efter spår av kvinnor. Nästa steg i argumentationen är att övertyga ägare av material att det finns en stor poäng med att ge det till mig. Det där engagemanget som Stellan Dahlgren och Anders Florén skriver om i  Fråga det förflutna – en introduktion till modern historieskrivning kan jag garantera er. De hävdar att engagemanget är viktigare än neutralitet. Det är oerhört intressant. Jag gillar den idén mycket.

Om behovet av bekräftelse

1 Jun

I första avsnittet av Sommarpratarna talar de om hur konstnärskap och bekräftelsebehov hänger ihop. Mycket intressant. Alex Schulman var övertygad om att det är rent och skärt bekräftelsebehov som får människor att skapa. Ja, han gick så långt att han sa att ingenting är konst förrän någon annan sett den och brytt sig. Lena Endre och Kattis Ahlström höll inte med. Endre sa att hon har ett uttrycksbehov mer än ett bekräftelsebehov. Intressant, intressant.

Det fick mig förstås att fundera över varför jag gör det här. Varför brinner jag för att skriva om kvinnor som det inte skrivits om? Som levt viktiga liv utan att andra har förstått det, kanske inte ens de själva. Gör jag det för att jag vill ha bekräftelse? Knappast. Om jag vill ha bekräftelse skulle jag göra något enklare, något som inte är så här krångligt som det här helt säkert kommer att bli. Och jag tänker att inte fasen kan Endres jobb vara så himla enkelt det heller alla gånger. Hon skulle väl också göra något mindre krävande om det bara var uppmärksamhet och bekräftelse hon ville ha?

I det här projektet finns det inga garantier för bekräftelse. Därför måste jag känna min egen tillit och koncentrera mig på mina närmaste som boostar mig med självförtroende. Den enda bekräftelsen jag på riktigt bryr mig om är den jag får av de mina. Den som kommer från andra blir jag glad och smickrad av så klart och den ger mig energi men det är inte för den jag skriver.

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: