Arkiv | september, 2011

Busstur på kommande och förhoppningsfulla elever

20 Sep

Det blir en resa till Finland över helgen. En natt i landet, två på havet. Inte optimalt men vad gör man inte när man nördat in sig på ett ämne som ska behandlas så galant som med en bussfärd till viktiga platser med två kunniga nördar som guider. Det går inte att missa tillfället. Hoppas bara inte att bussen är full. Anmälde mig för bara en liten stund sedan.

Några elever hade för övrigt önskat mig som handledare i Projektarbete 100 poäng med en motivering som löd något i stil med att ”hon själv skriver en bok och förhoppningsvis har bra kontakter med tryckeri och förlag som vi också kan få ta del av”. Hrm. Det är fint tycker jag. De vill undersöka hur naturämnet kan göras intressant genom att framställas i skönlitterär text. Otroligt spännande.

En dag som aldrig blir ljus, ett mejl i min inbox, en plan för dagen

19 Sep

Vid ett tänt ljus sitter jag vid mitt köksbord. Regnet smattrar mot rutan och det tycks inte bli dagsljust idag. På P2 spelas stämningsfull musik med Bobby McFerrin. Den här dagen har jag några timmar avsatt för Ines och hur gärna jag än hade umgåtts med henne resten av dagen är jag tvungen att bege mig till mitt jobb på skolan för ämneskonferens i religionskunskap och senare på kvällen ska jag hålla i ett föräldramöte.

De bästa dagarna med Ines är då ett mejl från en engagerad själ väntar i min inkorg på morgonen. Detta hände idag! Jag har bland annat blivit tipsad om att Pro Gardberg-center ordnar en dag om inbördeskrigets händelser i Västnyland nu på lördag. Kanske, kanske lyckas jag ta mig dit i tid. Min före detta historielärare Sture Lindholm och Aapo Roselius ska närvara. Jag borde absolut vara på plats och ställa genusfrågor.

Ska läsa några timmar i Aapo Roselius I bödlarnas fotspår innan bedömning av elevfilmer tar vid.

De dödas värde och Avundsjukan

16 Sep

Efter att ha läst de första sidorna i Ulvros Kärlekens villkor förstår jag att det självfallet finns mer att lära. Läsningen kommer inte bara ge mig ”lite inspiration vad gäller språk och stil” som jag själv förstrött hävde ur mig i senaste inlägget. Nej, här finns det ju helhet och en struktur att lägga märket till. Hon är dessutom historiker och har förstås kunskap och ett tillvägagångssätt att delge mig. Hon är inne på samma spår som jag var i min uppsats då en av de stora poängerna att koppla samman individnivå och samhällsnivå och att läsa Ines brev med ambitionen att förstå och leva mig in i henne situation och det sammanhang hon befann sig i.

”Det är viktigt att tolka dessa många gånger mycket personliga spår med inlevelse”, skriver Ulvros och fortsätter med att resonera kring det fakto att de människor som skrivit breven faktiskt inte får kränkas och lämnas ut hur som helst ”bara” för att de inte lever ännu. ”Har vi då rätt att lämna ut känslor av förtvivlan och upplevelser av sviken kärlek, som vi kan finna i arkivens gömmor?”, frågar hon sig. På den frågan svarar hon varken ja eller nej direkt. Hon skriver att hon i egenskap av historiker anser det viktigt att vi tolkar och förstår det som hänt i historien men att människorna som levat och vars spår vi tar del av måste behandlas varsamt.

Avundsjuka väcks också när jag läser i Kärlekens villkor när Ulvros skriver att hon kring en kvinnas liv har över 2000 brev och dylikt material.Detta kan jag knappt ta in just nu. Jag har inte ens förstått att det skulle kunna vara så väl. Tvåtusen!!! Jag gapar och suckar.

Tänk er det omvända

16 Sep

Sahlström slutar En såg sig om – och vände med orden ”Lämna oss inte – fly”. Det är tre kvinnor som talar till Edvard Gyllning. Han är finansminister i de rödas regering och den sista av den rödas innersta krets som lämnade Viborg. När staden är belägrad av Mannerheims män gömmer han sig i en källare. Han funderar på att ge upp, att lämna källaren och ge sig in i diskussion med de vita. Men kvinnorna omkring honom är fullständigt övertygade om att det lär inte bli mycket samtal, det lär i stället bli ett skott i pannan. De argumenterar för sin sak genom att hävda att Gylling inte kan tillföra mycket som död däremot kan han fly och fortsätta sin kamp för revolution och civilisation någon annanstans. ”Lämna oss inte – fly!”

Inget krig är knappast lätt att hantera. Allra minst där och då men inte heller i efterhand. Men kanske är ett inbördeskrig extra knepigt. Jag måste genast ge mig i kast med Aapo Roselius I bödlarnas fotspår som tyvärr inte hanns med tidigare. Det finns aldrig tillräckligt med tid att läsa och fördjupa sig men det känns ändå lyxigt nu att inte ha en tydlig deadline i sikte.

När jag alldeles för en liten stund sedan skulle hämta Roselius bok här på hyllan i Fridhemsplans bibliotek fick jag syn på Eva Helen Ulvros Kärlekens villkor – Tre kvinnoöden 1780-1880. Hon har utifrån brev och dagboksanteckningar skrivit tre kvinnors historia. Det utlovas ett vidgat perspektiv så jag hoppas på det och även inspiration vad gäller språk och stil. Däremot förundras jag över det här med kärleken. Det är konstigt att det allt som oftast ska handla om kärlek, giftermål och moderskap när kvinnors historia ska berättas. Eller kanske är det inte alls konstigt. Men tänk det omvända, att det i historieskrivning skulle poängteras gång på gång att ”denna bok handlar om män” och att det därtill oftast skulle handla om kärlek, giftermål och faderskap.

Om Sahlström och lite om vad som händer just nu

9 Sep

Det är fredag. Det är min dag med Ines. Det har varit det i några veckor. Det går bra. Men det går också lite långsamt. Jag klurar, antecknar, funderar, läser, tänker, tänker om, läser vidare, tänker mer, diskuterar med mig själv och med andra. Jag gläds åt mejl som skickats till mig angående material. Fortsätt med det! Hör av er. Än så länge är det brev från Vinterkriget och Fortsättningskriget som dykt upp vilket förstås har lett till grubblerier kring mitt val av krig. Det kan inte bara vara Ines som det finns spår kvar av från inbördeskriget, detta hemska men för vår historia viktiga krig. Det måste finnas andra, men var är dessa kvinnor idag?

Som bäst läser jag En såg sig om – och vände av Anna-Lisa Sahlström. Hon visar att historia inte behöver skrivas torrt och tråkigt. Den kan läggas fram i en skönlitterär anda med miljö- och personbeskrivningar, metaforer och dialoger. Texten har ett flyt tack vare det och läsningen är skön när hon berättar om den röda regeringens arbete och strävan. Det jag saknar är dock en klarare redogörelse för hur hon gått till väga i sin forskning. Hur har till exempel dialogerna kommit till? Har hon behövt skarva för att få till dem och hur mycket i så fall?

Det framgår att hon använt de rödas dokument som skrivits under våren 1918 då kriget pågick men räcker dessa för att skriva dialoger som stämmer tillräckligt mycket överens med verkligheten? Den som läst Sahlström får gärna bjuda på sina tankar kring läsningen.

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: