Arkiv | mars, 2012

Kön, skola, statistik och analys

16 Mar

Kvinnan som undantag, mannen som norm. För vissa är det ett irritationsmoment att det finns sådan som jag som ”gör en grej” av det här medan det för andra är upprörande att vår verklighet ser ut på det här viset. Men ytterligare ett exempel på hur detta tar sig är uttryck är statistik som finns på den finska Utbildningsstyrelsens hemsida. Jag tittar på statistiken över behöriga pedagoger och rektorer och får ett sådant där förbryllat ansiktsuttryck med dubbelhaka och veck i pannan när jag ser att det längst ut finns en kolumn med rubriken ”kvinnor”.

De första kolumnerna är befattningar som bland annat rektor och lektor. Näst sist kommer en kolumn för ”alla sammanlagt” och efter denna alltså ”kvinnor”. Detta är mycket märkligt, ja rent av fel. Att lägga fram statistik på det här viset upprätthåller mannen som norm. Den som är intresserad av sätta sig in i det här med könsuppdelad statistik kan exempelvis läsa i SCB:s publikation Könsuppdelad statistik – ett nödvändigt medel för jämställdhetsanalys (se med fördel på sidorna 36 och 63). I den framkommer poänger som att osynliggörandet av ett kön i statistiken gör att det som synliggörs uppfattas som problemgrupp. Undantaget, icke-normen.

Och på tal om det här med statistik och undersökningar som visar på skillnader mellan exempelvis kön kommer jag osökt att tänka på den intressanta elevenkät som Utbildningsstyrelsen i Finland har utfört. Den som visar att pojkar finner historia och samhällskunskap i skolan mer intressant än vad flickor gör. Däremot presterar inte flickor sämre i dessa ämnen. Undersökningen visar dock att prestationerna ser olika ut i finskspråkiga och svenskspråkiga skolor och även att föräldrars bakgrund spelar roll för hur eleverna lyckas.

I YLE Nyheternas inslag om detta lämnas skillnaderna mellan flickors och pojkars intresse därhän efter att det konstaterats att resultaten inte skiljer sig mellan könen. Jorma Kuusela, forskare på Utbildningsstyrelsen, tycker att vi kan vara nöjda med hur eleverna presterar men vill däremot problematisera det faktum att det ser olika ut beroende på finska och svenska skolor samt föräldrars utbildningsbakgrund. Jag håller med om att det är viktigt att problematisera detta, rejält.

Men det är inte mindre viktigt att fundera över varför intresset för ämnet skiljer sig åt mellan flickor och pojkar. Hur kan det komma sig? Jag är själv allt annat är förvånad och den som följt Projekt Ines en tid förstår säkert också varför jag inte är det. Historien och historieskrivningen genomsyras av androcentrism. Kvinnorna är bifigurer och undantag. Männen innehar huvudrollerna och sitter på makten. Självklart är det mer inspirerande för pojkar att ta del av historia och samhällsliv när det ser ut på det här viset.

När jag har läst Stig Dagermans novell Att döda ett barn med elever har det alltid uppstått en diskussionen kring barnet, vars kön aldrig avslöjas i texten. Är det en pojke eller flicka? Det intressanta är att flickor generellt säger att hen är en flicka och för pojkarna är barnet en pojke. Även jag själv minns att jag vid första läsningen var helt säker på att barnet var en flicka och att det stod svart på vitt i texten. Men det står ingenstans. Och visst är det intressant dels (förvisso baserat på min spontana ovetenskaplig kvalitativa studie) att vi identifierar oss med vår egen könstillhörighet och dels att könet är otroligt viktigt för oss.

Det framkom även då jag för några veckor sedan läste Jonas Hassen Khemiris novell Oändrat oändlig (ur Invasion) med min nuvarande etta. Vi får inte reda på ”jagets” och ”duets” kön vilket gjorde att största delen av tiden när vi diskuterade novellen gick åt till att spekulera och reda ut det här. Några elever löste smågruppsamtalet genom att sätta könsneutrala namn på karaktärerna. ”Vi kan inte diskutera novellen annars”, förklarade de.

Kön är helt klart viktigt för oss och just därför måste vi problematisera vår syn på kön och makt.

Om sorgen och ilskan över detta projekt

9 Mar

Igår var det den internationella kvinnodagen. I dag är jag kanske redo att prata lite om den. Igår var jag det inte. Kvinnodagen irriterar mig, för att den behöver finnas. Och det som irriterar mig ännu mer är att vissa utropar sådant som ”glaaad kvinnodag” och pratar om att män ska ge blommor till sina kvinna. Sedan ska kvinnorna le och vara glada resten av året. På männens dagar.

Projekt Ines handlar om att synliggöra kvinnor, berätta kvinnors historia, visa att det finns sådana. Visa att den historia som skrivits är om män, att ordet historieskrivning genomsyras av mäns perspektiv, mäns berättelse, mäns liv och verk. Där det står ”historia” finns med andra ord tillägget ”om män”. Om man tittar noga. Historia (om män). Så står det. Androcentrism, sammanfattningsvis.

Någon kanske känner att jag tjatar men upprepning tycks vara på sin plats. Detta om att mannen är norm. Förändringens vind är långsam och liksom sval, känner jag och många med mig. Därför kan det inte kallas tjat. Den som känner att detta är tjat behöver tänka några varv till och återkomma, börja lyssna på vad som faktiskt sägs och nyfiket fundera på om det kan vara så att det som känns tjatigt egentligen är något känsligt och obekvämt. För det som är trist är inte kul. Det är inte roligt att inse att man tillhör gruppen som är underordnad, att den förknippas med svaghet och att man i ”min” grupp lättare får offerrollen. Och det kan knappast heller vara en schlager att inse att man ingår i gruppen som förknippas med våld och att man i ”min” grupp lättare beblandas med förövare och onda typer.

Ines gör mig allt som oftast glad men om jag ska vara ärlig ligger det till på det viset att jag flera gånger om känt sorg över det här projektet. Det ligger en sorg och skaver. Varför ska jag behöva göra det här, gråter jag. Varför har vita män dundrat runt och sedan skrivit historien om vad de gjort, undrar jag och stampar ilsket i marken. Det är för f-n många andra som också skrivit historia, skriker jag! Ja, fast den har ju inte skrivits ner, fräser jag sedan.

Alla anses inte lika värda. Det är det som är problemet! Det finns en norm. En norm som sätter vissa i centrum medan andra puttas undan och blir ”de där andra”. Det är det som är problemet! Okej, att vi inte smetar tuggummi i håret på varandra. Det är en bra norm. Men nu pratar jag om den dåliga. Den om mannen. Det är den som är problemet!

För mig är kvinnodagen mer obekväm än de flesta andra dagar av den orsaken att det är dagen då vi ska uppmärksamma P r o b l e m e t. P a t r i a r k a t e t. Den dagen ska vara obekväm, för det handlar om trista grejer, och det finns all anledning att just denna dag se över jämställdheten. Hur går det riktigt med den? Har det hänt något sedan sist, sedan 8 mars förra året. Går det framåt och vad tyder i så fall på det?

Det går ju framåt, säger någon muntert. Ja, det har ju hänt mycket de senaste femtio åren, instämmer någon annan och ger exempel. Nu är ju faktiskt en del pappor hemma med barnen, de diskar och lagar mat också. Och Finland hade ju en kvinna som president i tolv år. När de där exemplen inte längre är just exempel och undantag då kanske vi kan börja snacka jämställdhet. Vi tar små små steg, men de har inte tagits för att man lutat sig tillbaka. Det har varit aktiva, kämpiga steg som tagits av medvetna och skärpta människor. Några drar ett tungt lass här medan andra bara åker med.

Det ligger en sorg och skaver. Det ligger en ilska och kokar. Det är inte enkelt att förändra. Men jag är positiv. Vill bara avsluta med att säga det. Jag är positiv. Positiv om än lite arg.

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: