Arkiv | oktober, 2013

Kihlman chockar II

31 Okt

Den sista delen i Människan som skalv är  ”En äktenskapsbild”. Jag skrev om de andra delarna här.

Äktenskapsdelen blir nästan lite tråkig i bland, tycker jag, men även den har delar jag anser läsvärda. Det finns t.ex ”två enkla dialoger” som ger två olika exempel på hur en far kan tala med sin dotter. Den hade jag gärna läst och diskuterat som pubertal och rabiat tonåring när relationen till vuxna var minst sagt svår. En praktiskt uppgift i anslutning till läsningen skulle kunna vara att skriva en egen dialog.

2013-10-31 11.26.51 2013-10-31 11.27.21

Det här tycker jag är skitintressant. Självklart följer tidigare erfarenheter av hur en behandlats som barn och tonåring in i tvåsamhetsrelationen. Det har konstaterats tusen gånger. Men sällan blir det så här konkret och Kihlmans konkretiserar det på ett intressant vis när han först lägger fram två varianter av ”samma” dialog.

Sen blir Kihlman ännu mer konkret när han berättar om paret Matte och Mittan som träffas när där unga tonåringar. Matte är den som vet och kan, han kan sätta sig över Mittan. Tack vare henne kan han framstå som särskilt klok och klyftig.

Det här känner jag SÅ VÄL igen från flera sammanhang!! Killen är relationens expert medan tjejen är den försiktiga och halvdumma som behöver få saker förklarade för sig, av pojkvännen och andra killar hon känner. Matte är inte ensam om att dominera över sin tjej.

Sen blir det ännu mer bekant. När Matte och Mittan blir äldre börjar hon komma i fatt honom. Hon blir mer vuxen, trygg och stark. Snart är hon på samma våglängd som sin Matte och han kan inte längre dominera i relationen. Då blir det problem och Kihlman frågar sig om jämlikheten är en dröm, om den är möjlig att uppnå.

2013-10-31 11.28.19

Även i äktenskapsdelen är Kihlman inte bara nere på individnivå. Strukturer och större mönster finns hela tiden med. Han förklarar sitt eget beteende, sin frus beteende m.fl utifrån de västerländska och kristna normer som finns i vår kultur.

Sista delen är tråkig skrev jag inledningsvis men Kihlman chockar även i den. Jag ser fram emot att läsa Knausgård igen och ha en finlandssvensk författare från 1971 som bollplank i läsningen.

Kihlman chockar

31 Okt

När Skånska Dagbladets recenserade Människans som skalv (1971) skrev recensenten att några årtionden i arbetsläger för ”den perverterade alkoholisten mm” vore på sin plats.

Jag kan förstå den reaktionen. Christer Kihlman går helt klart bananas och jag har spärrat upp ögonen fler än en gång och utropat ett ”näej, alltså näej!!” och har stundvis haft svårt att sätta ord på min läsupplevelse. Det händer verkligen sjuka grejer i Människan som skalv.

Kihlman chockar. Big time.

Människan som skalv är uppdelad i tre delar. En alkoholist, en homosexuell och en äktenskapsbild. I den andra delen ”En homosexuell” ingår också en del vid namn ”Ondskan”. Den delen är hemsk. HEMSK. Kihlman berättar i den delen om hur han grundligt leker med och sårar en gammal man. Den delen gör ont i hjärtat att läsa.

De här vansinniga delarna och händelserna, som inte känns okej alltid, gör att jag känner en viss tvetydighet och förvirring med hur jag ska handskas med analysen av texten.

Men! Det vore dumt att slå ifrån sig Kihlman som ”sjuk i huvudet” och lägga ifrån sig boken. Den är läsvärd. Människan som skalv gavs ut 1971 och när jag läser Kihlmans analyser och funderingar får jag en tung känsla av att vi bara står och trampar. För mellan varven av vansinnighet lägger han fram mycket intressanta slutsatser och analyser. Han berör samma ämnen som vi vänder och vrider på idag.

Det känns lite kreisit att jag gillar Människan som skalv. Därför är det skönt att läsa Pia Ingströms ord:

”Det är modigt, ibland rasande bra. Det väcker tusen invändningar. Och samtidigt: föreställ er en roman som är invändningsfri. Vill ni läsa en sådan?”

Så. Nu känns det som att jag kan försvara och förklara varför jag gillar boken trots alla invändningar som jag förstås har.

Jag har än så länge bara läst Knausgårds etta och tvåa. De är bladvändare båda två tycker jag. Men när jag läste Kihlman insåg jag ganska snabbt att Kihlman levererar på betydligt färre sidor levererar mer samhällsanalys och är ännu mer självutlämnande.

Kihlman diskuterar strukturer på en helt annan nivå. Åtminstone finner jag den mer intressant än Knausgård. Som vanligt får någon gärna argumentera emot mig och dra fram Knausgård-citat som motbevisar det jag nu påstår. Det jag menar är att Kihlman binder in en samhällskritisk nivå som gör att han inte enbart fokuserar på sitt eget lilla liv. Han har något större att säga. Hans klassanalys är återkommande.

2013-10-31 11.09.02

Kihlman berättar om sin alkoholism i bokens första del. Vissa textstycken fick mig att må illa och i baksmälla kunde jag inte läsa många rader. Hans alkoholism hänger ihop med depression och självhat. Vid ett tillfälle då han riktigt gått ner sig och varit full fem i dagar vill han ta sitt liv.

2013-10-31 11.14.03

Men det jag gillade med Människan som skalv är att Kihlman inte fastnat i sin lilla bubbla. Han varvar berättelser från sin egen lilla bubbla med sin samhällsanalys. Det är samhällsanalysen som jag tycker Knausgård saknar. Han stannar i berättelser ur sitt liv. Han kopplingar till andra och till den svenska kulturen. Till exempel vet jag att han skriver att hans fru Linda lider av blodsockerfall inte pga kroppsliga och verkligt biologiska orsaker utan pga att blodsockerfallet är något svenskt ”hittepå”. Men är det samhällsanalys?

Kihlman diskuterar sin alkoholism i förhållande till de alkoholister hans ser i stadsbilden. De trasiga själar som hänger på stan med falskan. Han konstaterar att han lever i en annan värld än deras och att det har med klasskillnader att göra. ”Jag tillhör eliten”, skriver han. Men gemensamt med dem har han alkoholen som ”en räddare i nöden”

2013-10-31 11.09.21

Kihlman försökte få ordning på sin depression och alkoholism när han studerade och gick till psykolog. Men han skriver att psykiatrien han träffade sökte lösningar på fel ”jaktmarker” då han enbart förhöll sig till sin patient som individ. En isolerad individ. Dessutom kände han att psykiatrien kände en anitpati för Kihlman och även en förklaring till det hittar han i klassamhället.

2013-10-31 11.11.18

Det går att läsa Kihlmans analys om alkoholism som ett försök att förklara bort sin egen alkoholism. Det kan mycket möjligt vara så att han kommer till sina slutsatser för att slippa hitta orsakerna hos sig själv. Kanske bottnar hans analys i ett försök att komma undan ansvar.

Hur som helst var alkolist-kapitlet läsvärt. För han kommer till poänger som är intressanta att fundera vidare på. Och ”ingen människa är en ö”. Det bara är så. Vi kan inte peka på de socialt utsatta och hävda att de får kravla sig ur skiten på egen hand för att en minsann själv har skaffat jobb och har pengar på banken. Vi lever i samma samhälle och vi påverkar varandra. Då menar jag inte bara dem vi påverkar i vår närhet, på individnivå. Jag menar strukturellt. 

I bokens första del är likheterna med Knausgård flera men däremot håller sig Kihlman kortare, vilket jag är tacksam för det kortfattade i jämförelse med Knausgårds lååånga kapitel. Det blir inte sämre för det.

Kihlman avslutar ”En alkoholist” med orden ”Fyllemordet på Janne är ett ställföreträdande självmord”.

2013-10-31 11.14.58

Den andra delen är ”En homosexuell”. Här lägger Kihlman också fram intressanta tankegångar och min SENASTE slutsats är att han inte är homosexuell. Det är möjligt att den är knasig, jag kanske kommer komma till en annan slutsats senare. Det är skönt att komma till en slutsats när en känner sig lite förvirrad. Det är lätt att ändra sig.

I det här kapitlet ger Kihlman oss exempel på hur situationen för homosexuella män såg ut vid skrivande stund. Här finns Ralf som tog sitt liv. Här finns Malte som är gift med en kvinna med säker på att han sedan födseln är homosexuell. Här finns Jonte som tänkt att antingen anpassar han sig efter de rådande normerna och mår skit. Eller så ställer han inte upp på dem, är sig själv, homosexuell, och är lyckligare. Valet var ”att antingen leva som en oharmonisk heterosexuell människa eller en harmonisk homosexuell”.

Människan som skalv kom ut samma år som homosexualitet avkriminaliserades. Men fortfarande var det straffbart att ”uppmuntra till homosexualitet” och först tio år senare, 1981, stryks homosexualitet från listan bland sjukdomar. Den här delen är således modig och nödvändig för många som inte passade in i heteronormen då boken kom ut.

Och det som Kihlman berättar ur sitt eget liv i det här kapitlet har jag ännu inte stött på hos Knausgård. Men jag har ju fyra delar kvar… (Om jag orkar läsa dem)

Men orsaken till min nuvarande slutsats är Kihlmans känslor och funderingar kring att homosexualitet är ett svar på de hårda mansnormerna. Antingen underkastar du dig eller så är du i opposition.

2013-10-31 11.19.56

Den första taktiken jag tar till då jag konfronteras  med homofobiska yttrande är att fråga varför det är ett problem att någon älskar eller har känslor för en annan. Varför ska någon lägga sig i kärleken som andra känner för varandra? Vi ska skita i vilka kön det handlar.

Men Kihlmans resonemang handlar inte om kärlek. Det handlar om åtrå och sex. Han har män med sex, utan kärlek. Det verkar handla mest om att trotsa normer, leva hur fan en vill oavsett vad folk har för åsikter och regler. Just den biten kan jag förstå och den verkar stämma väl in på Kihlman själv. Han är gift med en kvinna och har sex med män.

Här kommer vi igen in på misstankens spår dvs huruvida Kihlmans analyser kan handla om att försöka frånsäga sig ansvar då han är full fem dagar på raken och otrogen mot sin fru.

Kihlmans analys av homosexualiteten som ett sätt att opponera sig mot heteronormen, kanske inte uppskattas av den som inte känner att den valt sin sexualitet. Hur många av oss känner att vi valt den? Å andra sidan finns det en tydlig och klar heteronorm som vi förväntar oss att människor ska hålla sig till. Men jag tror också att det vara kränkande att få höra att ens sexualitet är en konstruktion om du är homosexuell, aldrig känt att du har kunnat välja bort den. Det är ju inte precis lätt att vara homosexuell alla gånger. Hela ditt liv måste du komma ut och komma ut och komma ut. Varje gång du lär känna nya människor behöver du få klarhet i om du kan vara öppen med din sexualitet utan att få problem.

Det vore skönt om vi slapp ha det på det viset. Och idén att människor är homosexuella för att opponera sig håller liksom inte heller. Men kanske är det på den här punkten det märks att boken kom ut för 40 år sedan och inte 2013.

Jag vet inte. Hjälp mig gärna här.

Detta var alltså de första två tredjedelarna av Människan som skalv. Det är en manlig blick och bok. Det är en man som skrivit om andra män. För män. Av samma orsak som jag inte följde South Park med samma ihärdighet som min killkompisar i gymnasiet har jag inte tagit upp en bok av Kihlman trots att min pojkvän har en ansenlig samling av hans författarskap.

Det är ett problem att män generellt inte läser kvinnor. Män läser män som skriver om män. Kvinnor läser oftare kvinnor men kan i större utsträckning än män läsa det motsatta könet. Ändå blev det två böcker av män i vårt bokbyte och jag är glad att jag läst en Kihlman. Samhällsanalysen höll mitt intresse uppe.

Byt bok med din sambo, partner eller vän

31 Okt

Min sambo och jag hade bokbytardag för några veckor sen. Omsorgsfullt valde vi ut en bok vi själva läst, som vi ville att den andra skulle läsa. Vi läser sällan varandras böcker och tänkte i somras att det vore kul och intressant att göra ett bokbyte. Vi hade en klausul som sa att läsningen inte fick vara för lång, tung och svår men i övrigt var våra val fria.

Jag valde en bok jag nyligen har läst, Göra kärlek av Mats Söderlund, och fick i utbyte Christer Kihlmans autofiktiva Människa som skalv. Det finns massor att diskutera utifrån båda läsningarna. Eftersom vi  höll våra val hemliga för varandra kunde jag inte blogga om Göra kärlek när jag läste den i början av oktober. Men alltså läs den. Läs den och ni förstår varför jag ville att min pojkvän skulle läsa den. Nu har han läst den och han citerar den då och då och gillade den. När vi hamnar i kris kommer vi söka hjälp i den boken.

Christer Kihlman var en läsupplevelse som heter duga och Karl-Ove Knausgård framstår som rätt beige i mina ögon just nu.

IMG_20131011_205944

 

Vi bokbytet tuggade vi i oss en hel skål popcorn och berättade varför vi valt de böcker vi valt. Det samtalet hade för övrigt gjort sig mycket bra som podcast.

Tre problem då jag köpte nytt anteckningsblock på Pocketshop

29 Okt

2013-10-28 15.28.41

Har tyckt otroligt mycket om Pocketshops anteckningsböcker och har fyllt kanske trettio sådana de senaste åren. De är snygga och har blanka sidor samt en för mig passande prislapp. Därför gick jag igår med bestämda steg till Pocketshop för att köpa nytt block. Men det visade sig att allt inte var frid och fröjd och som vanligt.

Först av allt fick jag problem med att det inte längre var ett snyggt mönster som prydde blocket utan i stället gamla bokomslag med namnet på författaren och boktitel. Men okej. Det var ovant men jag  kom över det rätt fort.

Tre sekunder senare stötte jag dock på nästa problem. Av sex anteckningsböcker som alltså pryddes av gamla böcker var fem av dem skrivna av män. Men vaa ee detta, frågade jag högt vid disken och konstaterade besservissigt att kvinnor faktiskt författade romaner såväl nu som då. Men jag var otroligt inställd på att köpa anteckningsblock och tog den enda kvinnan som fanns på hyllan utan att desto mer fundera på vem hon var och vad hon hade skrivit. Jag betalade och gick sen på Svenska Kvinnoförbundets seminarium om hur det står till med jämställdheten i EU nu inför valet i vår.

Så sitter jag där och antecknar när partiledaren för Venstre, Trine Skei Grande, berättar hur det gick till när könskvotering infördes i Norge. För en liten stund slår jag fast blocket i mitt knä och strax därefter tittar jag ner på det. Det är då jag stöter på det tredje problemet.

2013-10-28 22.06.19

Alltså hmmm. Alltså hmmm. Där satt jag och stirrade på en kropp utan huvud. Fru Emma Smiths Diamant, läste jag och missade förstås allt vad Trine Skei Grande sa för en stund. Ja ja, där är ju diamanten i halsbandet ja. Det är tydligt. Fru Emma Smiths vigselring ser jag också och hon tycks vara en gambler.

Men var är hennes huvud? Hur ser hon ut?

Hennes bröst har vi full koll på. Dock ej huvudet.

Alltså vad fasen hände med Pocketshops himla fina anteckningsblock. Kan någon förklara? Please.

Mer eller mindre ofräsch kvinnosyn och mansbild

28 Okt

IMG_20131026_113546

Hängde på Bokmässan i lördags och inledde dagen med Anna-Lena Laurén som intervjuades av Sara Eriksson om feminism och hbtq i Ryssland. Som väntat står det ju inte särskilt bra till på den fronten. Men Laurén tipsade om att läsa Pussy Riots försvarstal för att få ta del av feminism i Ryssland idag. Det ska jag googla fram vid tillfälle.

Intressant var också att en ensamstående mamma i Ryssland inte är någon grej eftersom ingen förväntar sig att män ska stanna kvar och ta hand om sina barn. Det är ingenting konstigt om en man sticker och är frånvarande i barnens liv. Varken kvinnosynen eller mansbilden tycks vara särskilt fräsch i Ryssland. Var är den egentligen fräsch? Mest är den mer eller mindre ofräsch.

IMG_20131026_203935

Besinningen höll jag mycket bra tycker jag själv. Jag köpte fem böcker trots att tre var min maxgräns. Jag övertalade mig själv att Väinö Linna för 5 ege styck fick räknas som EN bok.

Det var en bra bokmässelördag. Ska uppdatera senare om vad som sas när Mathias Rosenlund, Susanna Alakoski och Eija Hetekivi Olsson pratade fattigdom i Sverige och Finland.

Och hörni Åsa Beckman skriver på DN att kvinnor ska börja dubba kvinnor precis som män dubbar män. Det här borde vara så självklart! Att bekräftar att vi hört vad andra sagt och spinna vidare på det. Oavsett om vi håller med eller inte håller med. Konstruktivitet liksom bara. Mer sånt! Och såklart ska vi bekräfta både kvinnor och män men poängen är att män är himla bra på att skuffa fram varandra i rätt riktning redan.

Som Beckman skriver spelar den här bekräftelsen roll även om den inte direkt leder till makt och inflytande.

Nix, det är inte de där små vardagsgesterna som ger positioner eller anställningar eller inflytande. Men varje sådan gest säger: Ja! Fortsätt! Du är på rätt väg! 

Därför ska vi peppa varandra och visa att det andra säger runt om oss är intressant och har betydelse!

Besinningen och bokmässan

26 Okt

Idag ska jag gå på bokmässa och herregud jag vet inte om jag ska palla med så många programpunkter som jag kryssat för och herregud jag vet inte hur jag ska motstå att köpa åtta böcker som jag gjorde förra året. Utan en inre röst om att fler än åtta böcker inte var okej med min ekonomi hade jag kommit hem med femton.

I år är maxgränsen är tre (3!) böcker.

Möjligtvis en fjärde bok som är på extra bra realisation samt en eller två tidskrifter.  Till exempel vill jag läsa Nya Argus senaste temanummer om religion. Men redan med den marginalen känner jag hur den börja flytta på sig ännu lite mer. Mot gränslösheten.

Ska försöka hålla besinningen. Jag ska verkligen försöka.

Utmattad av livets mysterium

24 Okt

Det är lite dött här men jag skriver på mitt bokmanus. För tre veckor sedan genomlevde jag ett lyckorus, en helg, för att manuset liknade en bok. Lyckoruset la sig kraftigt på måndagen och övergick i tvivel.

Ack, detta skrivande. Ack, detta skrivande.

Mycket mycket roliga nyheter är att tidskriften Astra nu äntligen har öppnat en ny och snygg hemsida. Astra-bloggen bådar gott. Kolla här och beställ en prenumeration när du väl är där. Bred, djup, smart, välskriven feminism på svenska i Finland.

Helsingfors är dimmigt och på inkommande är min sista helg som tjugonånting. Alltför tidigt i morse var jag vaken en liten stund i den svarta natten och insåg att jag sov med strumporna på. Fick en extra stark erinring av min farmor som alltid sov med strumporna på. Och vargtimmen gjorde vad vargtimmen alltid gör. Den väcker andra tankar och känslor än på dagen. Jag tänkte på farmor, som levde, var livslevande och dog som människor gör, att jag lever och blir trettio himla år och att jag också är en av de där som lever och sen ska dö. Tänkte att min sambo bredvid mig i sängen är en av dem, att min vän som snarkade på soffan är en av dem, att min katt också är en av dem.

Alltså vad är detta livet för något egentligen, tänkte jag och somnade om. Utmattad av livets mysterium.

Tur att vargtimmen är kort och att allt är enklare på dagen.

Vad passar bättre nu än Laleh?

Jag var där, en stund på jorden

Piritta och hösten

15 Okt

P1170399P1170398P1170384 P1170397   P1170389P1170590

Tips! Piritta är ypperligt att söka upp en helgeftermiddag för en kopp kaffe. Det går även bra att jobba där har jag märkt. Skön atmosfär eftersom det inte blir stimmigt trots att det samlas mycket folk i lokalen. Det känns naturnära också. I alla fall för en stadsbo.

Men nu är det arbetsdags igen. Back to business som en säger.

Bombnedslag och alltför korta andetag

14 Okt

Sitter mitt i ett smärre bombnedslag. I soffan med datorn i famnen. Med, jag vet inte hur många, böcker omkring mig. Post-it-lappar kryllar det om. Ett tomt fat och ett fat med brödbitar som aldrig hann ätas innan kanterna torkade. En kopp kallt te. En skrynklig hjärna. En stel nacke. Alltför korta andetag.

Det är dags att ta en paus nu. Dags att kanske tänka på annat än upptakten till ett inbördeskrig. Dags att reda upp röran omkring mig och titta på ett onödigt teveprogram.

En sak jag vetat men som vid den här punkten, inför ett delmål och en första deadline, blivit obehagligt konkret är hur svårt det är att verkligen få till ett klockrent språk. Hur lyckas skriva en jääävligt bra text på alla himla nivåer som det innebär att skriva en himla bra text på? Tålamod och uthållighet det är ändå det som tycks vara mest avgörande för den som författar böcker. Med en bra idé, med intellekt och analytisk förmåga, är du knappt ens halvvägs mot ditt mål.

Så känns det nu.

”Jag svimmar om jag ser dig, snälla snälla krama mig”

12 Okt

Ella-Fina! De två bästa kompisarna som klev upp på scenen och gjorde succé på Melodi Grand Prix 2013 förra lördagen. Med en gång kände jag att deras låt och uppträdande var min favorit och när favoriter vinner känns det ju så himla kul!!

Deras låt En stjärna handlar om idoldyrkan dessutom. Det är det perfekta svaret på alla nedlåtande attityder gentemot unga tjejers totala dyrkan av sina idoler. En peppig danslåt som tar idoldyrkan på allvar och framförs av just rätt personer också.

 

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: