Arkiv | november, 2013

En glad och en dålig

29 Nov

Den glada:Skärmavbild 2013-11-29 kl. 13.08.07

Rättviseförmedlingen meddelade på sin facebook att Bamse föregått med gott exempel och visar att familjer kan så olika ut. Pappa, pappa, barn funkar likväl som som mamma, pappa, barn.

Den dåliga:

Skärmavbild 2013-11-29 kl. 14.12.31

Kvinnohat instagrammade denna hemska bild. Blir du antastad av en snygging är det per automatik inte sexuella trakasserier. ”Han har antagligen inte så svårt att få UNGA TJEJER PÅ RYGG”…

Ofräscht och sjukt att förmedla en sådan här inställning i ett samhälle där sexuella trakasserier och våldtäkter är ett problem vi tampas med. De har uppenbarligen missat att det här med sexuella övergrepp handlar om makt och inte om kåthet.

Problemet belystes i DN Sthlm i onsdags i artikeln Råare attityd till sexbrott bland unga. Två poliser i Stockholm har sett hur sexbrotten ökar och att unga killar som utsatt tjejer för ofrivilliga avsugning och gruppvåldtäkter menar att de är oskyldiga.

Under utredningarna av de här fallen har poliserna mött både offer och förövare.

– Jag överdriver inte när jag säger att jag känner mig skrämd över vad vi får höra under förhören. Den inställning som framkommer, både bland killar och tjejer, är ofta väldigt känslokall, säger Mihajlo Mrdjen.

Första gången han reagerade över att han upplevde en attitydförändring när det gäller sexuella övergrepp var för ett drygt år sedan.

Mihajlo Mrdjen hade besökt en skola, på väg därifrån såg han hur två killar tog tag i en kvinnlig skolkamrats huvud och pressade ner det mot deras skrev. Mihajlo gick fram till dem och frågade vad de höll på med.

– De var väldigt kaxiga – tills jag presenterade mig som utredare vid polisen. Jag frågade flickan om hon ville göra en anmälan om sexuella trakasserier. Men hon sa nej, hon tyckte inte att det spelade någon roll. ”Det händer hela tiden, jag är van”, sa hon.

Mihajlo Mrdjen valde ändå att ta upp det med rektorn på skolan. Då fick han höra att det ”bara” handlade om ”jargong”, om att ”det är så det är nu för tiden.”

Katarina Wennstam har skrivit två läsvärda böcker om våldtäkt. Flickan och skulden och uppföljaren En riktig våldtäktsman. Hemska men läsvärda. I En riktig våldtäktsman intervjuar Wennstam unga killar som sitter av straff pga våldtäkt. Alla utom en säger att de inte våldtagit någon och att tjejen inte sagt nej. De är dömda men har fortfarande inte förstått.

Wennstam skrev en debattartikel i tidigare i höst om att vi måste sluta dumförklara män och inte längre låta dem komma undan med argumentet att de inte visste. Hon argumenterar att förlegad kvinnosyn och dålig mansbild gör att våldtäkter kan fortsätta och våldtäktsmän kan gå fria.

Jag håller med. Vi behöver verkligen jobba bort stereotypa könsroller. De leder till så mycket skit!

Ditten och datten

28 Nov

Lärde mig ett nytt ord av mina elever på Arbis. SOME. SOciala MEdier. Visste alla detta sen länge, utom jag? Jag gillar det i alla fall. Särskilt om det uttalas snabbt och så här: såme.

Jag gillar också akronymen fåmå. Alltså FOMO. Fear Of Missing Out. Eftersom jag lider av FOMO vad gäller läsvärda texter om ämnen som intresserar mig passar jag nu på att tipsa om några.

Underbara Clara skriver till exempel väldigt väldigt bra om det här med att uppfostra sina söner till handikappade män. Hon skriver så här: 

Vissa verkar tycka att det är ”extremt” att som förälder uppmuntra sina barn till att leka lekar som är otypiska för deras kön. Jag tycker att det är extremt att låta bli.

Huvudet på spiken som en säger.

Nanna skriver som vanligt finurligt och smart. Denna gång om hur Sverigedemokraterna ska locka fler kvinnor att rösta på dem. Hon föreslår tjejfascism och pastell färger! Klockrent. Även tjejjärnrör tror hon kunde locka fler kvinnor till SD.

Den som ska göra julkalender till sina barn kan förresten gå in på mammasidan.se. Där hittar ni en speciell liten sektion för vad ni ska lägga i de småpakten till era DÖTTRAR. Obs obs lägg inte detta till småpojkarna. Något hemskt kan hända då. Oklart vad dock! Men pennor och lypsyl är exempel på saker som enbart passar småflickor! Pojkar ska icke skriva med penna och ej heller smeta in läpparna med lypsyl. Snacka om att åter igen peka ut män/killar/småpojkar som normen och det ANDRA KÖNET som undantag.

PS Om någon sitter och undrar över kopplingen mellan fascism och Sverigedemokraterna rekommenderar jag Henrik Arnstads debattartikel från förra året. Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti, skriver han.

Den historielösa karriärkvinnan

27 Nov

Image

 

Denna veckas att göra-lista är lång och snårig. Hinner inte tänka många tankar utanför den listan men Liv Strömquist hinner jag alltid med! HÖÖÖG igenkänningsfaktor på den här. ”Jag tror nämligen på individen! Själv har jag t.ex aldrig blivit förtryck!” 

Söndagstårar

25 Nov

Efter bravader i Helsingforsnatten låg jag i ett töcken av trötthet och tittade på reprisen av Så mycket bättre igår. Ulf Dageby berättade att Hanna från Arlövs dotter hade ringt honom efter Hannas död och sagt att låten om henne hade betytt mycket för henne. Då brast det för mig. Tårarna rann. Älskar Hanna från Arlöv!

Klippet efter framförde Agnes sin version av låten. Jag kunde inte sluta gråta!!

Klippet efter berättade Dageby att han som tolvåring följde sin pappa till tåget en dag. Sen såg han aldrig sin pappa mer.

Alltså fler tårar. Vet inte vad som hände i resten av programmet. Jag tittade i taket och grät. Sen lyssnade jag på Agnes på Spotify på repeat.

Året är 1913

23 Nov

IMG_20131123_132511

Blir nästan lite orolig för mig själv. Tidigare i höst märkte jag hur jag började skriva 1918 av bara farten när jag skulle skriva ett årtal som ligger betydligt mer nära i tiden. Exempelvis det aktuella årtalet 2013.

Nu sitter jag på Kafé Sävy i Berghäll och läser igenom utkastet till en stipendieansökan jag skrev ihop igår. 1915 vill jag ha boken i min hand, har jag skrivit i det utkastet.

I mitt liv är året 1913 just nu. Uppenbarligen. Kanske kommer jag att förlora förståndet. När som helst nu.

”And men better let them”

23 Nov

Känslan av att vi lever lite som på 1800-talet förstärks. Tittade på ett utdrag av ett tal från 1851 av Sejourner Truth. Hon ifrågasätter kvinnosynen, att kvinnor ständigt påstås vara svaga, och berättar att hon själv fött 13 barn och sett dem bli sålda som slavar. ”Aint I A Women?”, frågar hon.

Slaveriet är avskaffat och apartheid. Men herregud vad vithetsnormen inte är det. 150 år senare. Och slaveriet idag kallas väl människohandel?

Utdraget ur talet slutar med att Truth poängterar att nu jobbar kvinnor för sina rättigheter och vill ställa världen till rätta. ”And men better let them”, avslutar hon.

Ameena Matthews höll talet i Chicago januari 2012. Ni hittar det här.

Tankar om tid och manlig pseudonym

22 Nov

Om ett år är min ambition att ha ett helt bokmanus klart som sen ska korras och bearbetas. Vad en exakt gör då vet jag inte helt säkert. Jag är en rookie. Hur som helst. För första gången i mitt liv går jag varje dag runt och undrar om ett år ska räcka. Tidsperspektivet brukar var ett helt annat. En vecka, en timme, en månad. Men nu handlar det om ett år.

Är min ambition rimlig? Jag vet inte, men håller fast vi den. Jag är en otålig person. Kan inte själv tänka att jag skulle kunna jobba mer än tre år med den här boken. Jag är rookie. Jag vet inte. Jag har fyllt trettio år nu, möjligtvis kom det en dos tålamod på köpet.

Sen undrar jag också om jag borde skriva under pseudonym. Min bok kommer uppfattas som rörig och svår att fatta av såväl män som kvinnor. Med ett mansnamn på bokpärmen kommer den dock anses läsvärd och mer stringent! Vi lever alltså på 1800-talet fortfarande.

Det visar en undersökning som ni kan läsa mer om här.

Hundra år har gått, men vad har hänt? – Karin Smirnoffs Under ansvar

21 Nov

2013-11-21 10.39.13

I över ett år har jag velat läsa något av Karin Smirnoff. Den finlandssvenska författaren som jag visste hade skildrat 1910-talet i Helsingfors genom en ensamstående mammas ögon. Som på beställning har två av Smirnoffs texter getts ut i snygg nyutgåva på Schildts & Söderströms nu i höst! När jag nu har läst den korta romanen Under ansvar från 1915 har min inre bild av 1910-talet klarnat ännu mer. Helsingfors för ett sekel sedan beskrivs på ett jordnära och konkret vis.

Under ansvar berättar om Ruth som blir gravid med en man hon inte är gift med och som går och dör innan barnet föds. På kontoret, där hon jobbar, börjar det viskas bakom hennes rygg men som tur har hon sina vänner Katri och Brita som en snabbt förstår kommer finnas där för henne. Men i övrigt är hon utpekad som ”skamfläck”. Flickorna på kontoret är överens om att de absolut inte kan sitta på samma avdelning som gravida Ruth. Detta eftersom ”herrarna börjar vitsa om det” den dagen Ruths gravidmage syns.

När det kommer till förtryck av kvinnor kan det kännas förvirrande att kvinnor är med och upprätthåller ett förtryckande system, att vi själva bidrar till vårt förtryck. I Under ansvar blir det tydligt hur det hänger ihop. Männen omnämns som d o m a r e och därför har kvinnor ett intresse av att uppfylla de regler som finns. Flickorna på kontoret vill skjuta bort Ruth för att på intet vis dras med i hennes skam. De vill tydligt visa att de följer domarnas regler och normer.

Det här känner vi ju igen än idag. Inte när det gäller ensamstående gravida kvinnor, men när det handlar om tjejer som utsatts för sexuella trakasserier och våldtäkt. Tjejerna  står så gott som ensamma och döms av domare. Övriga samhället hänger på för att visa att de minsann inte är en fallen kvinna. De vill inte dras med i hennes SKAM. Samma händer alltså Ruth.

Hon får besök av sin moster Augusta som påstår att hon av godhet vill hjälpa till genom att ta dottern Lisa ifrån henne. Augusta besöker Ruth i Rödbergen, som idag är dyrt och hipster men för hundra år sedan var de fattigas kvarter. Vår tids förort. Karin Smirnoff konkretiserar inte bara männens tolkningsföreträde utan även klassamhället i Under ansvar. I Rödbergen hamnade en ensamstående mamma som blivit gravid utanför äktenskapet. Ruth åker klassresan nedåt och landar i Rödbergen.

Moster Augusta poängterar att Ruth är ”skyldig aktning mot sig själv” pga ”att vi har stränga domare i männen” och Ruth ger henne svar på tal.

2013-11-20 12.34.06

Ruth visar inte sin osäkerhet inför sin moster men innerst inne svider hennes ord. ”Varje ord, hon sade, grävde i mig hela natten, sargade och sårade.”

2013-11-20 12.49.28

När Ruth visar sig i Brunnsparken med sin dotter är moster Augusta alert igen. En ensamstående mor får icke visa sig bland folk.

Det går att slå Under ansvar ifrån sig och tänka att ”jaja, det var för hundra år sedan”. Men vi trampar runt i samma träsk. Vi dömer varandra än idag på de mest märkliga grunder. Domarna är fortfarande männen och kvinnor precis som förr mycket duktiga på att se till att lagar och regler upprätthålls. Det är bara att se sig omkring och tänka efter, för att få detta bekräftat.

Ruth, Katri och Berit utgör ett tryggt, starkt och solidariskt gäng som varje människa behöver i detta hårda samhälle. Nu som då.

Som läsare uppskattar jag mycket att Karin Smirnoff getts ut i en bok med en roman och en pjäs samt kommentarer och en kort biografi. Som lärare vore det dock guld att få texterna i separata, små och smidiga, utgåvor. Det vore klockrent att läsa Under ansvar i modda/svenska.

PS. Karin Smirnoff var dotter till Siri von Essen och the man the myth August Strindberg. Lästips om Strindberg och Essen är En dåres försvarstal (av A.Strindberg) och Siri (Lena Einhorn)

Skolstart 8.00 – att pina kids m.fl

19 Nov

Det här med att skolan ska börja kl.8.00. Är inte det lite väl hardcore?

Jag ska göra ett vick på en skola idag. Inte hela världen att vara på plats 7.45 just idag. Men varje dag?! Varför pina kids och föräldrar samt lärare på det viset?

Som elev litade jag på att vuxna visste vad de höll på med och att 8.00 därför var en rimlig tid att starta igång första lektionen. Som vuxen ifrågasätter jag detta.

Ute är det spöregn och absolut beckmörkt. Nu har jag vara mig själv att klä på och fixa frukost åt. Men min mamma som hade fyra barn under 12 år, bodde på landet (hon och pappa flyttade dit självmant och jag förstår än i denna dag inte varför) och vintern skulle ut på isiga och oplogade vägar i en lånad Lada eller annan spännande bil. Kl.8 började jag skolan inne i stan. Pappa bagare hade bakat bröd flera timmar då redan och kunde inte vara i med morgonrushen med familjen.

De där gångerna jag kom försent till första lektionen och fick SKÄLL (lärare som skäller och skriker – sluta!) och inte fattade att jag faktiskt hade ARGUMENT och rimliga FÖRKLARINGAR till mina förseningar. Och alltid hade jag ju varit uppe med tuppen, alltid hade vi stressat och alltid hade jag ångest inför förseningen. Alltid tog jag åt mig när läraren läxade upp mig.

Jag förespråkar inte förseningar, men förståelse, rimliga förväntningar och proffsiga pedagoger.

 

Luciaval 2013 – ickefavorit i repris

18 Nov

Hade tänkt att jag inte skulle bry mig alls om Luciajippot i år. Det är ett så otroligt tröttsamt upplägg det där med att rösta bort 9 av 10 tjejer. Men är glad åt att läsa Fredrik Soncks kolumn i Ny tid där han sammanfattar läget med Folkhälsans Lucia just nu, 2013. Folkhälsan har gjort vissa försök att få en mångfald bland kandidaterna utan att lyckas särskilt bra.

Hur som helst står jag fortfarande fast vid att utröstningen kan skippas helt och hållet. När jag ifrågasatte den sk OMröstningen för två år sedan förstod Margaretha Wildgrube knappt ens min fråga.

Anna 2011-11-07 14:55

Kan ni inte skippa det här med jury, kandidater och omröstning? Kan inte de tio helt enkelt vara utvalda att ingå i luciatåget och sedan tillsammans sprida ljus i mörkret och samla in pengar. Vad finns det för vettig poäng med omröstningen?

Margaretha Wildtgrube 2011-11-07 15:54

Tack för frågan, som automatiskt leder till motfrågor – varifrån skulle de tio kandidaterna komma och på vilket sätt skulle de samla in pengar och i vilket tåg skulle de ingå? Vi har velat vårda traditionen med luciaval och insamling för att det fungerar och för att det väcker stort intresse och engagemang. Det är hela poängen!

Anna 2011-11-07 16:21

”Varifrån skulle de tio kandidaterna komma och på vilket sätt skulle de samla in pengar?”

 De tio skulle som i andra körer väljas ut för att de sjunger bra. De skulle samla in en massa pengar just för att de sjunger så bra.

 ”I vilket tåg skulle de ingå?”

 De tio skulle bilda ett tåg tillsammans.

 ”Vi har velat vårda traditionen med luciaval och insamling för att det fungerar och för att det väcker stort intresse och engagemang. Det är hela poängen!”

Behåll gärna traditionen men det skadar inte att förnya och förfina den. Att tjejer ska röstat fram på det här viset är bakåtsträvande. Det vore fint att åtminstone få se lite mer variation vad gäller bakgrunder och förutsättningar. Kraven på tjejer är hårda alltför hårda. De ska vara duktiga, söta, glada, sociala, pigga, krya, trevliga, smarta, omtyckta, ihärdiga jämt och ständigt. Listan är lång. Phuuu.

Vad är det för engagemang ni vill väcka?

Jag fick inga svar på mina följdfrågor och kommentarer. Precis Fredrik Sonck ifrågasätter jag också hur Folkhälsans syften och mål går ihop med deras Luciatradition. De tar liksom varje år tre stegat bakåt i sitt arbete med det arma Luciavalet.

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: