Arkiv | process RSS feed for this section

Stryka text och sova gott

16 Jul

Strök precis ett textsjok som jag skrev för två år sedan, som jag verkligen ville få med i min bok men som på två år inte hittat sin plats. Jag har flyttat runt det, provat olika sätt att fläta in det i helheten. Men det går inte! Nu rök det. Det är väl helt enkelt bara så att det inte hör hemma i manuset. Kill your darlings som det heter.

Har i några dagar faktiskt unnat mig själv sovmorgnar, utan väckarklocka, och sen börjat skriva när andan faller på. Behövde de semesterkänslan för att samla lite kraft. Men idag steg jag upp strax efter sju och började skriva medan morgonsolen ännu värmde mig genom fönstret där jag sitter.

Orsaken till att jag kunnat slappna av och faktiskt sova gott länge på morgnarna var nog att jag hade en liten Inesfest förrförra helgen. Eller liten och liten. Tänkte senare att det kanske är första och sista gången jag har så mycket folk på en Inesfest. Författarträffar är ju inte sällan ganska små sammankomster. Jag lär ju inte bli som Kjell Wästö precis.

Vid gammelrian i Backers hölls i alla fall Inesfesten. Här står jag med mitt bokmanus i handen och berättar för Ines familj med fler om mina fem kvinnor som står i centrum för min bok om inbördeskriget. (Bilden togs av Bitte Westerlund)

11713558_10154002589295110_1742396955_n

Den här festen som först gjorde mig nervös fick faktiskt effekten att jag slappnade av och kände att jag kunde ta de lite lugnt nu ett tag.

Bloggande blir det dock inte mycket av. Följ mig på Instagram i stället. @annahelenalindholm. Där kommer det Inesuppdateringar rätt ofta.

Kritikern och de hemlösa onyktra männen

23 Aug

Kritikern på min axel lugnade ner sig efterhand som klockan tickade sig fram igår. Jag såg ändå en och annan formulering och poäng som faktiskt är lyckad i mitt bokmanus. Annat glädjande är att Stockholms bibliotek har viktiga böcker som jag behöver. Exempelvis den för mitt projekt mycket relevanta författaren Anna Bondestam. En till bra grej är att antikvariska böcker kan beställas via nätet. Även om jag älskar att gå igenom dammiga boksamlingar på fullproppade antikvariat så är det väldigt praktiskt att kunna fixa det direkt på nätet.

För övrigt åt jag gårdagens lunch på en parkbänk i Vasastan tillsammans med min sambo och diverse onyktra och hemlösa män. Sambon sjöng duett med en av männen. ”Gamle svarten” stod på repertoaren. De hemlösa männen är ganska glada här och ett politiskt brandtal ligger aldrig många sekunder bort. De är inte lika argsinta som jag uppfattar de finska hemlösa onyktra männen. Eller? Kanske det är för att jag här i Sverige faktiskt kan kommunicera med de här parkbänksmännen. I Finland pratar de ju finska, ett språk jag dessvärre ännu är dålig på.

Men det är ändå något i deras framtoning som skiljer sig åt mellan Finland och Sverige.

Skriket i mitt öra

22 Aug

Det är fredag. Jag sitter på xoxo på Rörstrandsgatan och dricker den fjärde koppen kaffe för den här dagen. Jag har återvänt till Stockholm och mitt gymnasielärarjobb, startat upp mina kurser och träffat mina klasser. På fredagar ska jag däremot skriva färdigt min bok, om det finska inbördeskriget 1918. Som det känns nu kommer höstterminens fredagar göra mig hårlös på huvudet pga jag kommer slita det av mig i ren frustration.

Det sitter en kritiker på min axel och skriker i mitt öra.

DIN TEXT ÄR SKIIIT. SKIIIT!

Går inte så himla jättebra att skriva.

Men jag är alltså back on track efter en lång och fin semester. Jag älskar Stockholm mer än jag mindes under året i Helsingfors. Kanske kommer den här bloggen bli en ångestblogg nu.

Med siktet på stringens

10 Apr

Bearbetar och styr upp mitt bokmanus. Alltså det hände så otroligt mycket i början av 1900-talet och jag sliter mitt hår för att hitta rätt ända att börja i och rätt fortsättning. Söker efter en logisk röd tråd. Bestämmer mig för att fokusera på en viss aspekt och sen gå över till annan men alltid kommer faktorer upp som jag bara måste få med tidigare än jag tänkt och så faller hela mitt upplägg. Det är som det där sifferspelet där du ska dra plattorna i rätt ordning, vad nu det spelet heter.

Skärmavbild 2014-04-10 kl. 13.11.16

Bara att jobba på. Bara att jobba på.

Två arbetsresor med Ines

31 Mar

 

I mars har jag gjort två arbetsresor med Ines. I mitten av månaden åkte vi ut till Emsalö och Sibbo för att titta in platser där några av mina kvinnor befinner sig under inbördeskriget.

Det var faktiskt lite magiskt att komma ut till havsbandet, eller vad det heter. Kände mig som en bortkommen urban människa och fascinerades över naturen. ”Det här är som en naturfilm”, tänkte jag.

2014-03-10 12.40.12Här stod jag och lyssnade på islossningen som dundrade dovt.

2014-03-10 12.50.03 2014-03-10 12.59.05

De platser som jag var som mest nyfiken på och som fått mig ända ut på Emsalö var dessvärre militärområde och förbjuden mark att röra sig på. Snopen stod jag och tittade på gränsmarkörer och varningstexter.

2014-03-10 13.08.35

Men. Sen släppte jag de hinder jag stött på och blickade ut mot havet igen. Med fantasin kunde jag frammana bilder av sammandrabbningar där ute på isarna. En drunknad häst. Skjutna soldater. Stelfrusna tår. Sjuksköterskor som för sårade soldater till läkarvård i Borgå.

I helgen var det dags för den andra arbetsresan. Den tog mig ut till en röd stuga och en röd kvinna.  Filkrog

Här blev hon lämnad ensam med sju barn då hennes make häktades i april 1918 och fördes till Sveaborg. Där inne i stugan satt jag i lördagskväll och lyssnade till hennes berättelse. Det hann bli beckmörkt innan vi åkte tillbaka in till stan och den stjärnhimmel som rymden bjöd på var makalös.

BokmanusFick mitt manus utskrivet i helgen. Det har blivit ett gäng sidor som jag ska läsa igenom. Vissa dagar fylls det på med mycket text, andra dagar är orden som kommer till knappa. Men för varje dag händer alltid något och en dag, då kommer allt vara klart och denna bok ska få börja leva sitt eget liv, utanför min kontroll.

 

 

Hatmånad och ahaaa-ögonblick

7 Jan

Under hösten har jag vid några tillfällen haft som plan att börja skriva på, det jag kallar för, den andra delen i mitt manus. Men så har det icke blivit. Gång på gång har jag fastnat i den första delen och inte kommit vidare.

Aldrig trodde jag att det skulle vara idag, den 7 januari, som jag skulle komma på den klockrena och löjligt simpla idén som skulle föra mig framåt och in i den andra delen. Men så blev det. På spårvagnen till unibibban slog det mig att jag skulle dela upp bokmanuset i två delar. För att slippa se den första delen och fastna i arbetet med den.

Sagt och gjort.

Och nu har jag skrivit två sidor bokmanus på en timme. I den andra delen!!!

Januari är min hatmånad, men tydligen kan jag få saker gjorda även då.

Krigsrapportering och dödsbesked 1918

16 Dec

2013-12-16 13.34.26

 

I dag har det varit en intensiv arbetsdag i Åbo. Först möte med en forskare som verkligen kom med information som gav mig skjuts framåt i arbetet med att hitta röda kvinnor! Dessutom hade vi ett bra samtal om händelserna 1917-1918.

Sen bar det av till handskriftsarkivet. Där läste jag vita brev, dagboksanteckningar, tidningsartiklar och krigsrapporter. En av krigsrapporterna ser ni ovan.

Jag läste också ett brev en skjutsköterska hade skrivit angående en soldats död. Hon berättade om soldatens sista tid i livet och brevet var till hans fru. Han var 19 år när han dog. Enligt skjutsköterskan hade han sagt att det vore fint att ännu se sitt hem men att han ville kämpa för sitt fosterland, då hon frågat om han ville träffa ”sina egna”.

”Han var ej rädd att dö. Två timmar bad han till Gud. Först bad han för Er, sedan för alla de egna. Men särskilt önskade han Ni skulle komma dit vart han nu slapp och sålunda i himlen ännu få träffa varandra. Han var ej bedrövad över att dö, utan sade att de som tror på Gud, dö aldrig, ej heller behöva de frukta döden. Sedan bad han för alla sårade och för alla krigare”

De sista timmarna i livet hade han bett böner för sin fru och alla de sina. Hans sista ord var Herre Jesus.

Tankar om tid och manlig pseudonym

22 Nov

Om ett år är min ambition att ha ett helt bokmanus klart som sen ska korras och bearbetas. Vad en exakt gör då vet jag inte helt säkert. Jag är en rookie. Hur som helst. För första gången i mitt liv går jag varje dag runt och undrar om ett år ska räcka. Tidsperspektivet brukar var ett helt annat. En vecka, en timme, en månad. Men nu handlar det om ett år.

Är min ambition rimlig? Jag vet inte, men håller fast vi den. Jag är en otålig person. Kan inte själv tänka att jag skulle kunna jobba mer än tre år med den här boken. Jag är rookie. Jag vet inte. Jag har fyllt trettio år nu, möjligtvis kom det en dos tålamod på köpet.

Sen undrar jag också om jag borde skriva under pseudonym. Min bok kommer uppfattas som rörig och svår att fatta av såväl män som kvinnor. Med ett mansnamn på bokpärmen kommer den dock anses läsvärd och mer stringent! Vi lever alltså på 1800-talet fortfarande.

Det visar en undersökning som ni kan läsa mer om här.

Cash och arkivhäng

16 Nov

TACK till Bokkultur som stöder mitt bokskrivande!! Fick ett brev på posten igår som jag nervöst väntat på och nervöst öppnade. 2000 ege. Nu klarar jag mig några månader framöver och behöver inte ta till akuta åtgärder. Kontot har närmat sig den där nollan. Har tänkt att jag kan komma att behöva lägga skrivandet på is. Men nu har det scenariot skjutits upp.  

2013-11-16 12.38.52  

Jag brukar inte jobba på lördagar men idag gjorde jag ett undantag. Hade arkivmaterial som låg och väntade på mig på Nationalbiblioteket. Tanken slog mig, att Bea Uusma och jag har en del gemensamt. För jag var så grymt taggad inför att få ta del av det här materialet. Novembersolen lös ute men där inne i en knäpptyst läsesal satt jag med snart hundra år gamla ord. Det var ett känslosamt möte. Jag var djupt koncentrerad. Grät en stund. Snörvlade och sneglade på de andra två arkivgrävarna som var där. Men de tittade stint ner i sitt material och märkte in mina tårar. 

 2013-11-16 15.35.19

På de här kullerstenarna har två av mina kvinnor gått för hundra år sedan. Bilden av Helsingfors på 1910-talet börjar småningom klarna. 

2013-11-16 15.37.33 

Drack en eftermiddagskaffe på Café Engel. Försökte vara social och leva här och nu och inte i 1918. 

 

PEPPEN

14 Nov

Klockan 13.00 idag ska jag få en dagbok från 1918 i min hand. En ung kvinnas ord från 1918! FATTA MIN PEPP INFÖR DETTA!!

EDIT: Klockan är kvart över två. I stället för mötet med den unga kvinnan möttes jag av en man. Alltid dessa män. Män män män. Nu får jag vänta ett dygn till. Kl.14.00 i morgon. Bättre lycka då. Har huvudvärk nu. På riktigt.

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: