Tag Archives: Dagmar Ruin

Dagmars fula tankar

2 Okt

Mitt i inbördeskriget hänger min vän Dagmar Ruin på dans i Estland.  Hon och hennes soldater hyllas av byfolket som tagit emot dem när då gått över isen, ja gått över isen, och kommit i land på deras strand. Det hålls uppvisning i estnisk folkdans och stämningen verkar vara god. Men mitt i allt detta tänker Dagmar att ”det är ett fult folk – esterna. Klumpiga. Grova. Ej ett enda vackert ansikte”.

Som sagt. Dagmar och jag, vi är inte alltid överens. Väldigt sällan är vi överens faktiskt. Men jag hyser stor respekt för henne. Ändock.

 

”Den gnagande dödstanken”

7 Sep

Två av tre Ruin-böcker är nu lästa. Jaaaa!!!, vill jag ställa mig upp och ropa här på La torrefazione.

I slutet av Till Gröna Bataljonen I bygger Dagmar Ruin upp en kuslig stämning. Bataljonen vandrar i ett långt, långsamt tåg genom ett snöigt och kallt landskap. Det är krigsnostalgiskt men berörande. I öronen har jag musik som förstärker läsupplevelsen. Ett slags soundtrack.

Mörkt som i en säck. Man ser knappt en hand framför sig. Ser ej vem man möter; man känner först igen på rösten.
Och man anar, att där ibland oss smugit sig in objudna spejande gäster; tycker det är som funnes där lurande ögon ute i mörkret omkring, iakttagande ens minsta rörelse; tusende lyssnande öron uppfångande ens ord. Därför viskar man blott. Eller tiger helst. Det är en underlig stämning! Med bruset av dödens vingslag ute i mörkret, alldeles tätt över våra huvuden. Och så hungern. Och tröttheten. Och den gnagande dödstanken – den enda man har kvar att tro på fullt och fast. – – Det är en underlig, underlig stämning!

Sinne, fyrverkerier och ett nytt försök

7 Sep

Det var en bra kväll igår. Först vernissage på Sinne. Det var en spännande utställning och vad jag förstått ska den spegla livet, kulturen, klimatet i Helsingfors just nu. Jag gjorde min egen tolkning och fick ihop det rätt bra tycker jag själv. Vi drack det obligatoriska vernissagevinet och det fanns en frestande buffé. Men för en gångs skull bröt jag mitt mönster som den hungrige som roffar åt mig mat eftersom jag kom dit proppmätt.

Sen bar det av till FM i fyrverkeri. En helt ny tävling för mig och min spontana reaktion var ”men alla pengarna och miljön då!?” men jag bet ihop och gick dit. Det var hur fint som helst. Men det finaste igår var ändå att Helsingfors som vanligt bjöd på spontana möten och upptåg. Man träffar oftast på goda vänner, nya vänner, vänner från förr, nya bekanta och framtida vänner. Trivs nästan lite för bra och behöver nog planera in helg i Stockholm snarast.

Nu har jag dejt med Dagmar Ruin. Vi har haft en paus från varandra pga av komplikationer i vår relation och ska idag mötas med nya krafter. Vi behöver hitta tillbaka till den där kärleken som uppstod då i somras.

Ruin och jag – om relationer och tvåsamhetstvång

4 Sep

Dagmar Ruin och jag håller på att lära känna varandra. Vi vill så gärna förstå och komma nära varandra men just nu är det problematiskt. Jag tycker hon är krigsromantisk eller kanske krigsnostalgisk snarare. Finns det ett sådant ord? Och det där patriotiska pratet om fäderneslandet. Med ett poetisk språk lägger hon fram sina minnen från kriget och ärligt talat blir jag ganska trött. Dagmar Ruin å sin sida känner helt säkert sig missförstådd. Självklart är det sårande när någon suckar och raljerar över det man skrivit. Jag vill inte ens tänka på att det samma händer mig och mina texter.

Vi är från olika tider Ruin och jag. Det är nog det som gör att vi har svårt att förstå varandra. Men jag vill verkligen förstå. Jag kanske ska sluta läsa delar av hennes texter högt med eftertryck och nära till skratt.

Men är inte alla relationer knepiga förresten? Inte alltid, men alltid ibland. I en artikel i Dagens Nyheter intervjuas ett gift par som valt att leva polyamoröst. Inte enkelt det heller. Klickade mig vidare från artikeln och hamnar på en sida där en person fastställer att polyamorösa relationer är synd. ”Människor behöver åter igen Jesus för att det ska bli sunda relationer, äktenskap och stabila familjer så att vi får ett tryggt och stabilt samhälle med människor som mår bra”, står det på sidan. Min första fråga är vem som kan anta detta gudomliga ledarskap och fastställa detta. Min andra fråga är om det faktisk är äktenskapet som är grundbulten i ett stabilt samhälle? Det finns många som lever ensamma i sin tvåsamhet, som blir slagna, sårade, illa behandlade, som skulle ha det så mycket bättre utanför det där äktenskapet.

På Statistikcentralen (i Finland) finns uppgifter om familjevåld som kommit till polisens kännedom och tyvärr hittar jag nu bara siffror mellan åren 1997-2005 men det är en dyster utveckling de visar.

Siffrorna ovan om familjevåld beskriver våld antingen mellan personer som bor i samma bostad eller mellan nuvarande eller tidigare familjemedlemmar. Drygt hälften av fallen gällde våld mellan äkta par eller sambor, dvs. våld i parförhållande. Av de 2 423 offren för våld i parförhållande var bara 270 män, 11 procent av offren.

En artikel i HBL förra veckan gjorde mig också alldeles vettskrämd, ett barn som dör är ett barn för mycket, men att så många barn dött i sin familj pga av våld. Sorgen man känner över det, alltså. Hittar tyvärr inte artikel just nu och kan inte länka.

Jag ifrågasätter inte äktenskap och familjebildning, för det tycks kunna fungerar. Många är nöjda och lyckliga i sin tvåsamhet med sina barn. Men jag tror inte att vi ska stirra oss blinda på äktenskapet om vi vill skapa och upprätthålla ett tryggt och stabilt samhälle. Det finns uppenbarligen en hel drös med människor som inte trivs i tvåsamheten och som inte vill ha barn. Blir det inte tryggare och stabilare om vi släpper på social kontroll, snäva normer och blir mer nyfikna och öppna inför olika sätt att leva? Vi skippar tvåsamhetstvång tycker jag.

decibelfi

Decibel.fi:s ungdomsinformatörers blogg - Decibel.fi:n nuorisotiedottajien blogi

Ekonomistas

Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen

AmraHamra

Twitter: @OndTon Mail: amra.hasanov@yahoo.com

Hit och dit och tillbaka igen

- om historia, vägar och val. Och allt som gör det mödan värt.

jeppispride2014.wordpress.com/

Tro, hopp och kärlek. Usko, toivo ja rakkaus.

imperhia

Vi kommer tänka högt om jämställdhet, genus, mångfald och andra viktiga ämnen

Bokhora

Sveriges största litteraturblogg med fokus på böcker, läsning och författare.

Astra

Feministisk tidskrift

%d bloggare gillar detta: