Ett tecken på dålig manssyn

Det är så klart jättebra att det kliver fram män som pratar jämställdhet och feminism. Ett gott exempel är polisen Martin Marmgren i Solna. Han skriver t.ex så här:

Slutligen, det går inte att skriva om sexuellt eller fysiskt våld mot kvinnor utan att nämna det faktum att förövarna nästan alltid är män. Det existerar ingen kollektiv manlig skuld. Det är inte mitt fel att någon annan man våldtar eller slår, lika lite som man som kristen eller muslim kan klandras för vad andra med samma tro har gjort. Men däremot har jag som man ett specifikt ansvar att inte bidra till problemen. Hur agerar jag som förebild för mina barn, i skolan, i idrottsklubben eller på fritidsgården? Hur uttrycker jag mig på sociala medier eller i låttexter? Reagerar jag då kompisen talar nedsättande om kvinnor? Säger jag ifrån då jag på en fest ser någon tafsa på en tjej som är uppenbart obekväm, eller tenderar jag att ursäkta dem som begår övergrepp, att bagatellisera och förringa kränkningarna? Hur beter jag mig själv mot de kvinnor jag möter? Använder jag mitt fysiska övertag för att försöka få som jag vill, få vad jag vill? Är jag medveten om att jag kan uppfattas som skrämmande utan att det är meningen, är jag lyhörd och har säkra marginaler till vad som skulle kunna innebära en kränkning av någons fysiska eller sexuella integritet? Gäller detta även då jag har druckit alkohol, och om inte, avstår jag i så fall ifrån att dricka? Även vi män som aldrig medvetet skulle begå övergrepp behöver tänka på hur vi uppfattas och vad för värderingar vi sprider, legitimerar och ursäktar.

De här frågorna borde varje man ställa sig och på riktigt fundera över i stället för att haka upp sig på kollektiv skuld och känna sig kränkta. Därför är det skitbra att Marmgren, en polis dessutom, ställer de här frågorna offentligt.

Men. Det som stör mig är att mäns ord, funderingar, analys och argumentation ständigt väger tyngre än kvinnors. När män kliver fram och snackar om hur viktigt det är med feminism lystrar folk lite extra och ger det lite mer uppmärksamhet än när det är en kvinna som gör det. Det här är ytterligare ett störigt bevis på att vårt samhälle är patriarkalt.

Kakan Hermansson skrev ett bra blogginlägg om detta angående killen som skulle ha ett mansfritt 2014. Hon skriver: 

Jättekul att du kör ditt experiment Gustav. Jag tror tyvärr du kommer få mer cred och ryggdunk än kvinnor kommer få uppmärksamhet 2014 ändå. När kvinnor gör detta val kritiseras vi, och hatas. När en man gör detta får han applåder, radiointervjuer och tv-tid. Hur fan ser vår värld ut?

Män ska förstås prata jämställdhet och feminism,  göra medvetna feministiska val i sin vardag. Vi ska ta deras feministiska ord och handlingar på allvar men vi behöver ju inte göra en höna av en fjäder när de väl gör det.

Det är det ett tecken på dålig manssyn, att bli förvånad över att en man fattat vad patriarkat och kvinnoförtryck handlar om.