Snodde den här bilden från Den rabiata orakade rabiesfeministen Fanny. Träffande om ni frågar mig.
Anna Lindholm
Hösten 2015 debuterar jag som författare med min bok "Projekt Ines - Fem kvinnor i inbördeskriget 1915".
Här bloggar jag om hur bokskrivandet fortlöper och om vad jag gör, tycker och tänker däremellan. Ett självklart tema här är feminism.
Nu bor jag i Stockholm, efter ett år i Helsingfors och delvis Vasa. Innan dess bodde jag i Stockholm, innan det i Ekenäs och innan det i Västerås. I Karis är jag född.
E-post: anna(at)backers.fi
Inga Instagram-bilder hittades.
Bloggar jag följer
Om bokprojektet
2009 skrev jag en uppsats i religionsvetenskap om Ines Nyberg i Snappertuna. Poängen med uppsatsen var att bedriva additionsforskning om inbördeskriget 1918 genom att lyfta fram den vanliga människan och särskilt kvinnor. Som material använde jag främst brev som Ines skrivit till sin man Verner Nyberg då han satt i de rödas fångläger. Med breven i centrum, samt andra källor som berättar om Ines, och min samlade kunskap om strukturerna som omgav Ines i Snappertuna 1918 växte en historia fram om vem hon var som individ och hennes relation till de omgivande strukturerna.
Sedan sommaren 2011 har jag jobbat vidare med att söka reda på kvinnors historia och liv under inbördeskriget. Mitt arbete ska resultera i en bok som är mindre teoretisk och mer läsvänlig än en akademisk uppsats.
Huvudsyftet med boken är att undersöka en än så länge oskriven del av vår historia. Den historieskrivning som finns om Finlands inbördeskrig berättar om den stora massan och de stora personligheterna. Den är androcentrisk dvs. skriven av män, för män och om män. 1918 var ett omskakande år för Finlands befolkning och vi vet mycket om männen som var ute i strid och de som satt fängslade. Vi kan läsa om krigets orsak och verkan, viktiga händelser och dess effekter, om större gruppers strävanden. Däremot vet vi inte mycket om vad kvinnorna gjorde och hur de upplevde situationen.
I breven berättar Ines om hur livet fortsatte utan Verner hemma på gården. Hon uttrycker sin ångest över att han är fängslad och hur tungt det är, men visar också på en enorm styrka och stark tro på att det hemska kriget ska få ett slut och att de ska få återse varandra. Ines var förstås inte ensam om att stå pall mitt i det brinnande inbördeskriget. De finlandssvenska kvinnorna har en viktig historia att berätta. Poängen med boken är att addera de finlandssvenska kvinnornas liv och upplevelse till historieskrivningen. Kort sagt handlar det om additionsforskning.
Ambitioner med bloggen
Fullständig objektivitet är en omöjlighet. Det närmaste sanningen vi kan komma är att vara öppna med vilka vi är, vem som berättar och ur vilket perspektiv det berättas. Här kan du följa min process och mina resonemang på vägen. Den viktigaste ambitionen är alltså öppenheten och insynen.
Med bloggen vill jag även väcka intresse för Projekt Ines.
Arkiv
- september 2015
- juli 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- september 2014
- augusti 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- mars 2012
- februari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
- april 2011
Projekt Ines 
Lämna en kommentar